Trädgårdsdirektör Johan Olof Strindberg  Lövstabruk Uppland

I sju år drev jag Lövstabruks Trädgårdsmästeri beläget i det gamla vackra drivhuset i Lövstabruks herrgårdspark. År som var fantastiska, lärorika och gav mig stor erfarenhet men de var också tunga, arbetsamma, frustrerande.

Historiens vingslag var alltid närvarande i det anrika gamla drivhuset byggt 1735. Där har odlats i en obruten tradition sedan byggåret och spår av mina föregångare  Trädgårdsmästarna i Lövstabruk var ständigt närvarande och påtaglig. Den trädgårdsmästare vars ande nog svävar starkast över platsen är min favorit: Johan Olof Strindberg och här kommer delar av hans historia.

Johan Olof föddes den 26 maj år 1853 och var som sin storebror Författaren August Strindberg son till ånbåtskomissionären och köpmannen Carl Oskar Strindberg och hans hustru Eleonora Ulrika Norlin.

Trädgårdsmästarutbildning fick Johan Olof bland annat på Experimentalfältet i Stockholm. Under 1830-talet inrättades tre nya trädgårdsskolor i Sverige där Experimentalfältets trädgårdsskola var en av två i Stockholm, den andra var Svenska Trädgårdsföreningen, samt Sävstaholms trädgårdsskola. Från omkring år 1880 hamnar Johan Olof Strindberg i Lövstabruk och blir bruket troget fram till sin död 1943. Anställd blir Olle av den dåvarande och mycket trädgårdsintresserade friherren Carl de Geer. Mycket tid tillbringade dessa två herrar tillsammans då de samtalade och planerade arbetet av anläggningens skötsel, förbättring och försköning.

 

 

Till sin hjälp i trädgården hade Strindberg 7-8 trädgårdsdrängar, samt ett antal elever. Dessa elever hade Strindberg ansvar att undervisa, det låg också på hans lott att inackordera dem i sitt hem. Av den till honom upplåtna bostad om fyra rum och kök, användes ett av rummen till bostad åt eleverna och för kosten fick Johan Olof särskild ersättning av friherren. Kring sekelskiftet fick han en krona om dagen per trädgårdselev. Strindberg fick också ett antal procent av försålda grönskar under året.

 Lövstabruks Park i början av 1900talet.

Ett tämligen stort ansvar vilade på trädgårdsdirektör Strindberg, att hålla anläggningen i det skick som överensstämde med barons önskan. Då under senare delen av 1800-talet, var Lövstabruks trädgård omfattande med stora områden köksträdgård och prydnadspark. Från år 1880 genomgick stilparken i Lövstabruk en del förändringar. Från att ha varit en fransk formträdgård mot att bli en park i mer tyskstil med Daniel Müllers mönsterbok som grund. Denna omläggning leddes av trädgårdsdirektören Johan Olof Strindberg.

 Lövstabruks Herrgårdspark omkring förra sekelskiftet

I köksträdgården hade även drivhusen utökats under 1890– talet, dessa var dock av lite enklare modell än det drivhus som byggdes mellan 1735-45. Växthusen var fem till antalet under Strindbergstrid kring sekelskiftet 1900. Ett av dessa var uteslutande för vindruvsodling och lär ha varit rikt givande. Det fanns också aprikosodling, denna odling ersattes dock någon gång under årens lopp med persikoodling istället.

Tack vare en liten killes observationer finns en del spännande material om hur köksträdgården såg ut under Strindbergs tid. Denna lilla kille var den då 14- årige Frits Ohlsson. Frits jobbade som trädgårdsdräng åt Strindberg kring slutet av 1800 – talet. Han berättar att öster om stora växthuset (drivhuset som fortfarande finns kvar) låg vinkasten, idag finns där bara en mur. Detta vinkast var ett stort inglasat växthus med fönster år söder. Söder om drivhuset och vinkastet fram till Nyvägen fanns en fruktträdgård. På andra sidan Nyvägen låg Gathagen omgärdat av en mur med järnstaket.

Längs med den övre dammens sida var ett antal pilar planterade, detta kallades för gröna gången. På 1890 – talet byggdes ett nytt persikohus i Gathagen. Både vinkasten och persikohuset hade tre avdelningar för olika drivningstider, så att det gavs frukt under en längre period. Varje del hade en egen värmekälla/ugn så att en avdelning åt gången kunde drivas. Utöver persikohuset byggdes också på 1890-talet tre nya växthus. Ett för rosor, ett för orkidéer, och ett för övriga blommor. Dessa växthus värmdes upp av murade kanaler som gick igenom växthuset. Eldningen skedde utifrån med helmeters ved i s.k. eldgropar som var murade av slaggsten. Dessa växthus slukade ved och för att bevara värmen lite bättre vintertid, täcktes fönstren med träluckor.

I Gathagen fanns också drivbänkarna. I februari månad började de första varmbänkarna anläggas. De fylldes på med ett lager av hästgödsel på 60 – 70cm. Ett matjordslager på ca 1 dm och sedan planterades/såddes grönsaker för tidig drivning med hjälp från hästgödslets värmealstring. Under mars och april anlades mindre bäddar och i slutet av april drevs grönsakerna i kallbänkar. Åt drivbänkarna användes ungefär 200 fönster dessa skulle täckas med rörmattor varje kväll och avtäckas varje morgon, samt vattning och skötsel av plantor ingick också i omvårdnaden av dessa drivbänkar. I drivbänkarna drevs bland annat gurkor, meloner, olika sorters grönsaker och                  blomplantor upp.

Grönsaksodlingarna var vid denna tid rejäla och ovanligt avancerade. Det odlades bland annat tomater i stor omfattning. Sparris var en annan grönsak som också fanns vid odlingarna i Lövstabruk. Genom en särskild konstruktion med framdragna varmvattenledningar från drivhuset ut i marken där det sedan byggts upphöjda bäddar ovanpå, gjorde så att trädgården kunde försörja Carl de Geer med sin traditionella julsparris.

Frits berättar på följande sätt om bland annat vindruvspallning.

Ett år minns jag att det blev över 1500kg druvor. Det var verkligen fina druvor, stora blå och mycket goda. Vinkasten och persikohuset skötte Strindberg själv. När druvorna börja mogna hölls huset låst. Men vi tog ur glasen på lämpliga ställen och kunde få ut någon klase och satt sedan tillbaka glaset igen. I persikohuset gjorde vi lika och kunde dra ut persikor med lång spön. Vinklasarna var det lättare medför att de satt alldeles under glaset. Persikorna var svårare för att spaljéträden stod vid bakre väggen av huset. Framför glasväggen stod bord ända fram och där brukade Strindberg lägga en del frukt att eftermogna i solen. De var lätta att ta.

(Ur Lövstabygden, nr 2, år 2006)

Den anläggning som Strindberg anlade i Lövstabruk under 1890 – talet var en krävande anläggning. Det var mycket jobb att hålla alla dessa blomgrupper och rabatter med blommor i fint skick, till detta alla gräsytor, gångar som skulle ha fina kanter, vara rena och välkrattade. Under sommaren arbetade ett 20–tal i trädgården och under vintern var det Strindberg själv, trädgårdsmästare Ludvig Kjettselberg samt mellan 7-8 trädgårdsdrängar.

 Trädgårdsdirektör strindberg med Personal. 1900-talets början.  Från Vänster Frits, okänd, Ludvig Kjettselberg,3 okända, J O Strindberg, Wilhelm Monie

Ludvig Kjettselberg hade ansvar för växthusen, förutom vinkasten samt persikohuset, som bara Strindberg hade nycklarna till. Kjettselbergs ansvarade också för alla blomplantor som skulle planteras ut och  pelargonerna som baron Carl hade tagit hem från Sydafrika. Pelargoner som idag innehar namnet Lövstapelargonen. Drivning av lökväxter agave, azalea, rododendron, syrener liljekonvaljer m.m.

 

 Lövstabruks Herrgård idag

Det sägs att Olof Strindberg eller Olle som han kallades ibland muttrade över Carl de Geers stora blomsterintresse. Nyttoväxter låg för honom i första rummet och kanske var det en av anledningarna att all drivning och utplantering av blomplantor hamnade på Ludvig Kjettselbergs lott.

Inköps och trädgårdsresor åkte som sina föregångare även Strindberg på. Detta på uppdrag av friherren, så då och då reste trädgårdspersonalen till Uppsala för att hämta hem exklusiva växter från Botaniska trädgården. Beställningar av fröer och plantor gjordes på handelsträdgårdar runt omkring i Sverige och även från Danmark.

Frökataloger från Mathiesens Planteskole i Korsôr från år 1901-1902 och 1902-1903,A/B Nordiska Kompaniet Haga Trädgård från år 1923,                                                         Bergianska Trädgården år 1917, och                                                                                           Rotebro Handelsträdgårdar, för våren 1917.

Dessa finns kvar i herrgården och vittnar om ett ganska brett utbud av handelsträdgårdar som försåg Lövstabruk med fröer under sekelskiftet 1900.

Om personen Strindberg så sägs det att han var en god arbetsgivare och tillskillnad från sin bror August en tämligen lugn person. August hade planer på att resa och hälsa på sin bror i Lövstabruk, men denna resa blev aldrig av eftersom Olle viste att baron Carl de Geer inte var vidare förtjust i författaren Strindberg.

Däremot höll bröderna en ganska god kontakt brevledes. I dessa brev samtalar de bland annat om det gemensamma intresset för trädgård och botanik. August berättar för sin kära bror Olle! ,om han inleder breven med, om sina olika odlingsförsök av både det ena och det andra,så som kaffe och te bland annat. Han skickar också ett antal kaffeplantor till sin bror Olle och ber honom att skriva och berätta hur försöken utfaller. I januari 1912 skriver August och berättar om en härligt vit och violett magnolia med stora blommor som han har sett i Berlin och undrar om Olle odlar denna växt. Han ger också Olle anvisningar om hur och var han kan införskaffa fröer, för han anser att det är säkrare ty sättning av nyrekvirerade plantor kunde så som han framhåller, ha sina risker.

I sina brev vill också August att Olle skall bosätta sig på närmare håll. August vill att Olle skall sluta sin anställning i Lövstabruk för att istället börja odla medicinalväxter i Sörmland. Detta verkar dock inte Olof så intressant av utan väljer att stanna kvar vid sin trygga anställning hos baron Carl de Geer i Lövstabruk.

Leufsta Bruk den 28 Nov. 1910                                                                                                      Käre Broder August!

Sände dig i morse 2ne Cyklamen som jag vet du tycker så mycket om. Hoppas de framkomma väl, jag tog dem ej så utslagna, så varar de så mycket längre. Ja! här går det sin vanliga gång och Baron är nu frisk och är hemkommen från Åre, gör ibland en resa till Upsala eller Stockholm annars ser jag ej mycket till honom då han ej går ut något, håller för det mästa på och sysslar i sitt bibliotek. Nu har vi fått klingande före efter regn och slask väder som har varit en längre tid. Skall nu till att elda upp i Sparrisdrifningen för att få Sparris till Jul. Hjertliga hälsningar! Din tillgifne bror Olle

Johan Olof Strindberg avled år 1943 i en ålder av 90år. Sin sista vila fick han vid Lövstabruks kyrkogård. I det som kom att bli det sista brevet till brodern August skriver Olle dessa fina rader.

Leufsta Bruk den 21 April 1912

Käre Bror August!(1849-1912)                                                                                                            Som jag sett till min stora bedröfvelse i Tidningen att du blifvet så alvarsamt sjuk, och det står i Guds hand om vi får träffas mer, vill hjertligt tacka dig för allt du välst mig väl, och för allt jag fått af dig, och skall jag altid hafva dig i kärt minne.

Det gör mig så ondt om dig, att du skall hafva så svåra plågor, Guds frid och välsignelse öfver dig kära broder, och hoppas att du skall få lindring i dina plågor. Önskar till tillgifne Bror Olle.

Olle Strinberg har i många år varit en av mina historiska idoler. Fast han inte finns med oss levande längre har ändå hjälpt mig många gånger. I vissa stunder när livet varit lite extra jobbigt har jag satt mig ner på hans bänk i drivhuset i Lövstabruk. Samlat kraft från hans yrkeskunskap, trygghet och arv. Via brev och forskning har jag kommit honom nära och jag kan faschineras av hur starkt jag känner för honom fast jag aldrig fick nöjet att träffa honom.

Strömsbergs Bruk November 2018

Josephina Wesström Juhlin