Amaryllis Hippeastrum × hortorum

 

 

Opp Amaryllis ! Vakna min lilla.

Vädret är stilla luften sval.

Carl Mickael Bellman

 

 

 

I mitt arbete vi Lövstabruks Herrgård ansvarar jag för att förbereda inför julen och våra julvisningar. Julblommor och granar utgör den största delen av utsmyckningen i herrgården. Vi har i alla år använt oss av levande växtmateriell vilket jag som trädgårdsmästare tycker är väldigt roligt och trevligt.

Enligt  familjen de Geers jultradition skall julblommorna vara röda och vita, egentligen silver men det är svårt att hitta silverfärgade blommor så då blir det vitt i stället. Rött och silver återfinns i familjen de Geers vapensköld. Det är också Rödakorsets färger vilka familjen de Geer stöttat i många år.

Amaryllis har jag ofta använt mig av och då i det flesta fall som snitt. Anledningen till att valet har varit snittamaryllis är för det är lättare att styra när det gäller blomningen. Det blir ju pampigare och mer effektfullt när amaryllisarna är i full blom. Till amaryllisen brukar jag fylla ut med något grön så som fjädersparris, järnek,gran,en eller tallris. Amaryllis passar också mycket bra i en 1700-tals herrgård eftersom den tillhör en av våra älsta och älskade julblommor i adlig miljö.

Kort historik om den vackra Amaryllisen ….

Det latinska namnet för Amaryllis Hippeastrum  betyder ordagrant ryttarstjärna.

D.W. Herbert som publicerade namnet, avsåg dock att namnen skulle vara riddarstjärna. Det finns dock många förklaringar till kopplingen ryttare. En teori säger att liknelsen snarare rör hästen än ryttaren.

De tidigast införda arterna fick ursprungligen namnet  Amaryllis equestris av Linné – equestris av latinets equus  aom betyder häst. Det sägs att Linné tyckte att de två högbladen på blomstängeln med lite fantasi kan liknas vid öronen på ett hästhuvud.      D. W. Herbert använde sig av Linnés artepitet för att konstruera ett släktnamn, men missade kopplingen till hästen och associerade kring en annan tänkbar betydelse – eques = ryttare.

Det svenska namnet Amaryllis har använt sedan Linnés tid, trots att det egentligen är en annan växt som bär det namnet –kapamaryllisar (Amaryllis belladonna).

När Linné publicerade sin Systema Nature 1753 insåg han inte att den sydafrikanska kapamaryllisen och de sydamerikanska arterna inte var släkt, så han förde ihop dem inom samma släkte. Först under 1800-talet blev det uppenbart att det behövdes två släkten och D. W. Herbert publicerade  Hippeastrum för de sydamerikanska arterna.

År 1742 beskriver Carl von Linné Amaryllis på följande vis

 ” Ingen blomma har fått så hög couleur och lysande glantz som denne skiöna Amaryllis”